Kriget i Ukraina – Artikel i Ystad Allehanda nättidning 2024-02-02

Anders Rendik är en livlina för ukrainare på flykt – organiserar hjälpen från Blentarp

Med täta band till Ungern och en vana att organisera hjälpsändningar förstod Anders Rendik direkt att något måste göras för ukrainarna efter Rysslands invasion.

Han engagerade sina Lionsvänner, och inom tre veckor hade två långtradare kört ner förnödenheter till gränstrakterna mellan Ungern och Ukraina.

Och hjälpsändningarna har fortsatt. Nästa vecka går den 40:e långtradaren iväg.

Anders Rendik i Blentarp ägnar en stor del av sin fritid åt att organisera hjälpsändningar till Ukraina. Hittills har nästan 1 500 pallar med mat, sjukhusutrustning, filtar, kläder, generatorer, kaminer och leksaker kunnat skickas iväg. Lionsklubbar i hela landet hjälper till att samla in pengar och kläder för att verksamheten ska fungera.

Anders Rendiks föräldrar kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare från Ungern efter andra världskriget, hans hustru Rita är född där och som Lionsmedlem har han sett till att ett barnhem i Ungern fått stöd.

– Redan dagen efter Rysslands invasion i Ukraina, den 25 februari, berättade vår kontakt i Ungern att flyktingar började välla in över gränsen, och det behövdes mat och kläder, berättar han.

Anders Rendik, som bor i Blentarp, var då zonordförande i Lions. Han kallade till ett distriktsmöte och den 28 februari hade en lokal ställts i ordning i Södra Sandby. Den 8 mars kunde den första långtradaren lämna Sverige, fylld med förnödenheter.

Den allra första hjälpsändningen från Lions lämnade Sverige bara dagar efter Rysslands invasion i Ukraina den 24 februari 2022.

– Jag ville själv också åka ner och bilda mig en uppfattning om läget på plats, berättar Anders Rendik, som kom till järnvägsstationen i Zahony i mars 2022. Där togs flyktingar om hand och inkvarterades i samlingssalar, församlingshem och skolor.

– Det här var första gången de fick vila efter en lång resa, det var kvinnor, barn och äldre, de fick bo tre, fyra familjer tillsammans i ett rum.

Han reste tidigt också in i Ukraina, tillsammans med personal från Lions samarbetspartners Caritas, Röda Korset och Reformkyrkan. I den bergiga, sydvästra delen av landet pågick inga strider, även om flyglarmet ofta hördes och befolkningen fick ta skydd i källare och skyddsrum. Men antalet invånare i städerna och byarna hade flerdubblats, på grund av flyktingströmmarna från de bombade delarna av Ukraina.

– Caritas hade byggt upp hjälpstationer så att flyktingarna skulle få tak över huvudet. På ett ställe kom en kvinna i 40-årsåldern fram till mig och frågade om vi hade någon mat. De var nio personer i familjen som flytt från Charkiv, och när de berättade sin historia började tårarna rinna på mig, säger Anders Rendik, som också besökte en förläggning där 92 barn togs om hand, efter att ha mist sina föräldrar i kriget.

Sättpotatis är välkommet, när Anders Rendik och hans kolleger anländer med sin hjälpbil till flyktingar till Yazina i sydöstra Ukraina.

Han insåg att behovet var enormt, och att hjälpen måste organiseras storskaligt och effektivt, i nära kontakt med människor på plats och med stöd av hela den svenska Lionsorganisationen.

Den hjälpen rullar nu på sedan snart två år. En ungersk speditionsfirma kör transporter från Malmö till Ungern för ungefär halva ordinarie priset och via Ica köper man in mat och förbrukningsmaterial till ett bättre pris än man skulle fått i till exempel Ungern. Allt levereras till ett lager i nära gränsen, och därifrån körs hjälpsändningar in i ukrainska Transkarpatien i skåpbilar. Anders Rendik har själv, på egen bekostnad, kört ner till Ukraina 25 gånger för att hjälpa till.

– Pallarna med mat och kläder packas om i Ungern. Man gör matlådor med 18 kilo i varje, det räcker till ett mål mat om dagen i 15 dagar för en familj.

Hittills har 380 pallar med mat levererats, och varje pall ger 1 800 portioner. Sjukvårdsutrustning är det också ett skriande behov av på de fem sjukhus som Lions har kontakt med.

Anders Rendik från Blentarp har själv deltagit vid 25 hjälpresor till Ukraina.

– Jag frågade om Region Skåne kunde skänka material, och efter några månader fick jag besked att vi kunde hämta 77 pallar.

På sjukhusen han besökt rehabiliteras soldater som skadats i strid, och Anders Rendik har sett skräcken i deras ögon.

– Men alla vill tillbaka till fronten igen.

På sina resor har han mött en större fattigdom än han väntat sig – en pensionär får ofta klara sig på 2 000 kronor i månaden, samtidigt som allt blivit dyrare. Men han har också imponerats av den uppfinningsrikedom som ukrainarna visar.

 

Företagaren Ilona i Yasinya hjälper flyktingar ideellt, och har startat en syverkstad där de tillverkar kalsonger till sjukhusen av gamla lakan.

– Här är Ilona, en företagare som tar emot flyktingar ideellt i Yasinya, säger han och visar ett fotografi. För att flyktingarna ska ha något att göra har de börjat sy kalsonger till sjukhusen, av gamla lakan.

Genom Lions i Sverige har Ilona fått pengar till symaskiner, och gamla lakan samlas hela tiden in.

De flyktingar som väljer att stanna kvar i det egna landet har ofta ett hopp om att snart kunna återvända till sina hem. En del hittar ströjobb och några kan fortsätta att arbeta på distans. Andra får pengar från anhöriga som är soldater vid fronten. Ändå har många svårt att få ihop till maten.

 

Även de ukrainare som kan bo kvar i sina hem far illa av kriget. En pensionär kan tvingas leva på 2 000 kronor i månaden, samtidigt som priserna stiger. 

– Vi gjorde ett försök förra året med att leverera sättpotatis och fröer. Det blev mycket väl mottaget, och nu ska vi köpa in 8 000 paket i Ungern. Varje paket ger grönsaker i ett helt år till en familj.

I den lugnare delen av Ukraina är elen ofta utslagen, och det blir beckmörkt på gator och torg.

– En man som driver hotell, där han också låter flyktingar bo, frågade om vi kunde ordna en generator så att han kunde hålla kylar och frysar igång.

Det kunde Lions, och sedan har man fortsatt leverera nästan 400 generatorer. På måndag går en ny hjälpsändning iväg från Malmö, lastad med bland annat skolbänkar och generatorer.

Anders Rendik minns många möten med barn under sina resor, bland annat på ett barnhem han besökt många gånger.

Förutom att organisera hjälpsändningar ägnar Anders Rendik mycket tid åt att resa runt bland Lionsklubbar i Sverige och berätta om verksamheten. Att klubbarna samlar in pengar är en förutsättning och hittills har inte Anders Rendik märkt någon minskad vilja att hjälpa.

För den som själv vill bidra, ger han rådet att vända sig till den lokala Lionsklubben.

– Förutom pengar behövs just nu vinterkläder. Barnkläder behövs alltid, rena och hela förstås, liksom underkläder. Det är också värdefullt att få sjukvårdsutrustning, till exempel oöppnade paket med material som blivit över när någon avlidit i hemmet.

Under sina resor har Anders Rendik dokumenterat många möten i bild. Han visar ett foto där hjälppersonal samtalar med en grupp flyktingar.

– Här fick vi höra berättelser från Bachmut, tolken började gråta när hon skulle översätta. En familj visade bilden på sitt hus, det sista de tagit innan det brann upp.

Ett annat foto är taget på ett barnhem, där barnen visar sin tacksamhet genom att dansa för Anders Rendik.

– Man upplever många roliga saker också på resorna. Och en tacksamhet, säger han.

Och även om inte Ukrainakriget får lika mycket uppmärksamhet i media längre, intygar han att hjälpbehovet är fortsatt stort.

– Vi kommer att fortsätta med hjälpsändningarna så länge det behövs.

Artikelförfattare: Britt Risberg